Rootvälta – Live i Kalifornien 2004

Rootvälta Live i Kalifornien 2004

 

Torsdag 8 juli

Rootvälta med flickvänner landar i Los Angeles LAX sent på torsdagskvällen. Lärdom 1: Åk inte Continental Airlines över Atlanten, de serverar inte gratis sprit ombord! Alla i sällskapet är lagom utmattade, efter att ha sprungit mellan terminalerna i Houston några timmar tidigare. Lärdom 2: Det tar lång tid att passera tull och imigrations office om man ska förklara att man faktiskt inte kommer till USA för att arbeta, utan ha semester. Men varför har ni då en synth med er? Och en elbas? Och 100 CD-skivor? Till slut köpte de barska tjänstemännen vår förklaring att vi gillar att sitta och spela lite reggae i lugn och ro på stranden och dela ut skivor. Vi lämnar L.A. i två hyrda minibussar och åker söderut längs västkusten mot Oceanside.

 

Top

Fredag 9 juli

Bandet vaknar på hotellet i Oceanside till en solig dag. Vad vill man göra då? Sola, bada och dricka öl på stranden, förstås. Sagt och gjort. Lärdom 3: Man får inte dricka öl på stranden, om man inte har en papperspåse runt ölflaskan förstås.
Efter ett par timmar ansluter gitarristen Micke, som landat ett par dagar tidigare. Han är bandets organisatör av Kalifornienturnén och sköter kontakten med jänkarna. Respect!
Sönderbrända och glada beger sig Rootvälta till San Diego på kvällen för att repa och känna lite på de instrument som vi eventuellt ska hyra mot slutet av veckan. Precis bredvid världens största porraffär ligger detta komplex av replokaler, som faktiskt påminner en hel del om Rockhuset i Borlänge.

Ganjaröken ligger tung när vi hälsar på Ras Cecil och hans vänner. Vi blir visade till den replokal som står till vårt förfogande. Lärdom 4: Replokalerna i Rockhuset är väldigt väldigt stora.

 

Vi roddar upp instrumenten och pluggar in. Det låter väl så där till att börja med. Syntharna är väl inte de allra modernaste, pukorna består av bongotrummor och gitarrförstärkaren låter som en transistorradio… Men va fan, efter tag börjar det svänga riktigt bra.Ras Cecil som äger replokalen och många av instrumenten ser grymt stolt, nästan rörd ut när gästerna från Sverige spelar så fin reggae i hans lilla krypin. Roligt att vi ”a couple white guys from Sweden” möts med sådan respekt.
Riktigt trötta men upprymda åker vi upp till Oceanside vid midnatt.

Top

 

Lördag 10 juli

En semesterdag. Den tillbringas med våra flickvänner på Sea World i San Diego. Där finns det många fula fiskar. På vägen tillbaka stannar vi till i Pacific Beach och kollar in en bar som skall vara aktuell för Rootvälta att spela på. Faktum är att det är betydligt tätare mellan schyssta spelställen i USA än i Sverige. Och det bästa är att coverband är förbjudna…

Top

 

Söndag 11 juli

Inleder dagen med ett besök hos Ras Charles, arrangören av Reggae by the Pier, i hans skivaffär. Snackar lite om kommande vecka och gör lite reklam för Rootvälta i hans radiokanal. Sedan flyttar hela sällskapet upp till Los Angeles, där vi ska ha våra två första spelningar i slutet av veckan. Dessutom vill inte missa reggaefestivalen i Long Beach på söndagskvällen. Vi åker den underbara Highway 1 upp mot L.A. och checkar in på ett hotell i Long Beach vid sextiden på kvällen. Perfekt att glida upp till festivalen en timme senare.
Efter att ha tryckt ned lite Jamaicansk mat (nej tack, bara om man är jättehungrig) och druckit ett par ölmuggar iskallt rödvin, är vi redo för både Barrington Levy och Morgan Heritage. Finns det något bättre än reggaefestivaler? För er som inte varit på någon, vill Rootvälta rekommendera ”Summerjam” i Köln som går i början av juli varje sommar. Eller varför inte Uppsala Reggaefestival?

 

Top

 

 

Måndag 12 juli

Efter en dags resa behöver man vila. Bästa stället för det är förstås Venice Beach. Man kryssar fram på sidewalken mellan den turbanförsedde elgitarrspelaren som åker rullskridskor, enmansorkestrar och en massa affärer som säljer samma saker.
Efter att ha solat ett par timmar åker vi tillbaka till Long Beach där kvällen avslutas på en av många mexikanska restauranger. Just denna hade enligt basisten Jan Gävert, de överlägset äckligaste Tacos han ätit i sitt liv. Tacka vet vi Frozen Marguerita!

 

Top

 

 

Tisdag 13 juli

De flesta väljer att tillbringa dagen på Universal Studios. Ett måste om man är i L.A. Jag menar, ingen vill väl missa chansen att se rådhuset i ”Tillbaka till framtiden”, huset i ”Psycho” och så förstås den riktiga ”Hajen”. Lärdom 5: Kolla först hur guiden uppträder, innan man bestämmer sig för vilken rundtur bland kulisserna man ska hänga med på. Om guiden har ätit ecstasy och helst vill bli filmstjärna själv, välj då en annan tur.

 

Top

 

 

Onsdag 14 juli

Sista ”lediga” dagen innan spelningarna börjar. Alla i Rootvälta utom Mikey B har hävdat att man inte viker ner sig i berg-o-dalbanor. Och då har man ju verkligen chansen att kolla sanningshalten i detta på Six Flags ”Magic Mountain”, några mil norr om L.A. Så många höga och långa berg-och-dalbanor kan man bara inte föreställa sig. Nöjesfältet ligger mitt i ett ökenlandskap och hettan är tryckande. Tur att det blåser på toppen. Många riktigt bra åk, dock skiljdes inte agnarna från vetet i bandet eftersom den högsta attraktionen av alla ”Superman – the tower” var avstängd. Ingen i personalen ville dock berätta varför… Även detta är en heldagsutflykt att rekommendera.

 

Top

 

 

Torsdag 15 juli

Äntligen dags att sprida lite reggae from Borlänge to Los Angeles. Bandet delar på sig, några åker ner till San Diego för att hämta utrustning och några åker mot Hollywood för att förbereda kvällens spelning på Club Lingerie, 6507 Sunset Boulevard. Vi har haft kontakt med vår bokare Andrew, som på ganska kort varsel har fixat in två bra spelningar. Vi kommer fram till klubben vid sjutiden, lite försenade. Lärdom 6: Ta inte vägen genom Beverly Hills när man har bråttom till en spelning.
Rootvälta från Borlänge står nu framför dörren till en klubb på denna legendariska adress mitt i Hollywood. Känns stort. Kommer att tänka på mammas och pappas hobbyrum hemma i Paradiset i Borlänge där allt började för 20 år sedan. Vi kliver in genom dörren och plötsligt känns allt precis som i Sverige. Där står redan bandet som ska spela före oss och soundcheckar. Alla hälsar men med mycket reservation och attityd, precis som hemma. Men när vi presenterar oss mjuknar de hårda grabbarna. – Reggaeband from Sweden? Awesome! Någon soundcheck blir det inte för oss, utan vi drar oss tillbaka till hotellet innan spelningen. Får tränga oss förbi en folksamling på gatan eftersom Magic Johnson står där och ska ta emot ett pris. Kul för honom att han lever, han har visst nästan ingen HIV kvar.

Klockan 22.00 denna kväll sjunger undertecknad de första raderna ”Jag vill bara, bara vara…” En chansning att börja med en av våra svenska låtar, men vi tyckte att det var coolt. Det är inte så mycket folk, men alla som är där verkar uppskatta vår musik. Själva är vi väl inte 100% nöjda med ljudet och känner oss lite ovana vid instrumenten. Spelningen varar ca 40 minuter och när vi slutat spela, stänger klubben. Vi säljer några skivor och får mycket beröm från publik, ljudteknikern och vad som kanske är viktigast, från Andrew vår bokare. Han verkar supertrevlig och vill absolut gå vidare till några andra klubbar på Sunset och diskutera vår nästa USA-turné (!). Men vi väljer att gå till hotellet och ladda inför morgondagen.

 

Top

 

 

Fredag 16 juli

Vaknar och går ut på en liten promenad, tar kort på Hollywood-skylten och kollar de berömda stjärnorna i gatan. Sedan åker vi till Hermosa Beach för att hinna göra reklam för kvällens spelning på Club 705. Hermosa Beach ligger också i L.A. mellan Santa Monica och Long Beach. Club 705 är ett ställe som vi kollat in dagen före och som verkar riktigt bra. Vi delar ut flyers och singlar på stranden; alla skiner upp när de får höra att vi är ett reggaeband från Sverige. Vi är fyra band som ska uppträda på klubben. Allt flyter på, man blir ju gärna på bra humör när stället bjuder på sushi och fria drinkar.
Lite mer folk den här kvällen. Vi spelar sist. Alla i bandet är på topp och vi gör en jättebra spelning. Extranummer blir det också. Dock utan hi-hat, eftersom vi fick låna den av den sydafrikanska Just Ginger som nu hade packat klart och ville åka vidare. Lärdom 7: Ta med egen komplett utrustning, det tar flera timmar att köra runt i L.A. och leta efter delar av hyrutrustning som fattas. Andrew är lyrisk. Han säger hela tiden att vi inte vet hur svårt det brukar vara att få med den bortskämda amerikanska publiken. Han tycker nog att vi är avtrubbade och inte riktigt fattar hur bra det funkar med svensk reggae i USA.

 

Top

 

 

Lördag 17 juli

Tidig morgon. Vi ska framträda på reggaefestivalen Reggae by the Pier i Oceanside klockan 14.00.Vi kommer fram till festivalen och börjar kolla utrustningen. Många inbitna reggaefans som kommit för att lyssna på de Jamaicanska reggaeakterna undrar säkert vilka vi är som står där på scenen. Visst blir man nervös. Lite strul är det också. Vilka trummor ska vi egentligen spela på? Våra eller era eller de som inte finns? Lärdom 8: Ett ja är inte alltid ett ja. Solen steker och svetten lackar, men så fort vi börjar spela släpper nervositeten och vi bara njuter av ögonblicket. Där sitter ett hundratal, mestadels svarta, på läktaren och ser ut att verkligen njuta av vår musik.

Några dansar på betongen framför scenen i amfibieteatern som är belägen precis vid havet. Alla visar stor uppskattning mellan låtarna och vårt självförtroende växer. Är det något som amerikaner är bra på så är det att visa att man tycker om någonting och det gjorde de verkligen. Dock har de väldigt svårt att förstå att man kan spela reggae i kalla, kalla Sverige.

 

 

 

 

Efter den underbara spelningen har vi en riktig avslutningsfest vid poolen på hotellet, innan vi går tillbaka till reggaefestivalen för att lyssna på Mighty Diamonds och The Abysinians. På festivalen träffar vi en man från Jamaica som berättar att han hade videofilmat så mycket Rootvälta att batterierna hade tagit slut till Mighty Diamonds. Vad säger man? Han verkade inte ledsen för det. Och inte vi heller.

 

Top

 

 

Söndag 18 juli

Dagen efter latar vi oss på stranden hela dagen. Vi får erbjudande om att spela på ett till ställe några mil från Oceanside, men vi bestämmer oss för att tacka nej. Det känns drygt. En spelning innebär ju också en massa roddande och det känner vi inte för denna sista dag på resan. Andrew tycker att vi är lata. De får boka oss nästa gång vi kommer över till USA, tycker vi…

 

Mattias Björkgren
Rootvälta