Rootvälta historik 2005-2009

Rootvalta Cozmos Borlange 2005

2005 fick bandet en ny gitarrist, Nicklas Karlsson, som ersatte Mikael. Nicklas hade erfarenhet av flera olika band och musikstilar innan, men sedan han fått ta del av Rootvältas reggae är det bara det som gäller… Gruppen sökte dessutom ytterligare en keyboardist. Jan hade ensam skött orgel, piano och synthar under alla år, men kände nu att han började få svårt att räcka till. Ett perfekt komplement hittade vi i Andreas Norén, som med sina jazzinfluenser tillför en ny dimension. Vid denna tid hade vi också etablerat oss på reggaescenen i Stockholm och medverkat på flera festivaler med jamaicanska artister, arrangerade av Maestro Promotion. Det kändes att det var dags för ett nytt kapitel i Rootvälta-sagan.
Vid denna tid hade vi också etablerat oss på reggaescenen i Stockholm och medverkat på flera festivaler med jamaicanska artister, arrangerade av Maestro Promotion. Det kändes att det var dags för ett nytt kapitel i Rootvälta-sagan.
2006 färdigställdes det tredje fullängdsalbumet från Rootvälta. Skivan fick titeln ”New Chapter” (ROOT3) eftersom den karaktäriseras av en ny epok med nya medlemmar och nya influenser. Den är inspelad i Musikrum-1 i Uppsala med dub-profeten Jan Jutila som tekniker och kreativ inspiratör. Soundet på ”New Chapter” är mer Studio One-influerat och tyngre än på tidigare skivor. Man kan också märka att texterna har utvecklats. Av de 12 spåren är öppningsspåret ”Vara” det hittills mest uppmärksammade.
Under våren och sommaren 2007 hade vi flera bra spelningar. En riktig favorit är Öland Roots, där vi framträdde för tredje året i rad. Där lanserades också T-shirts med den nya symbolen för bandet – en röd-gul-grönmålad dalahäst! 2008 framträdde bandet på Peace & Love-festivalen i Borlänge och denna bejublade konsert finns idag utgiven på DVD (ROOTDVD01). Året 2009 kröntes av en magisk kväll på Uppsala Reggaefestival.

 

Klicka här för att gå vidare till Rootvälta historik 2010-

Ord från våra vänner:

Festivalens bästa spelning!! Tack

— Maria Sollenborn